Tog med Doris ut i skogen när regnet hade lättat lite. Jag satte henne "på vänt" och så gick jag och la ett spår in i skogen en bit bort. Vi tog en promenad så att spåret skulle hinna ligga en liten stund iallafall, och Doris kunde inte förstå varför vi skulle gå bort från skogen nu när hon hade tänkt spåra. (hon visste vad som var på gång)   

Då det var dags att spåra tog jag henne i en upptagningsruta, och hon tog spåret superb. Började först att bakspåra med vände illa kvickt när hon upptäckte det och fortsatte lugnt och metodiskt och framförallt noggrannt med låg nos ända fram till slutet. Vilken stjärna hon är! (Tänk om hon bara hade haft friska leder..)   

Nu ser det ut som att det spricker upp, det har iallafall slutat regna. Hoppas att solen kikar fram.

Väskan är packad och jag är redo. Nu är det bara Doris som ska få en ordentlig runda så att hon också blir nöjd. Synd bara att det spöregnar ute..